Löss kan drabba hästar, speciellt vanligt är det under den årstid när hästarna har lång päls, d.v.s. under senvintern och våren. Hästar med mycket päls och med lång päls drabbas lättare. Unghästar och hästar som är gamla, sjuka eller har allmänt nedsatt hälsotillstånd drabbas lättast. Det är sällan alla hästar i ett stall drabbas, men symptomlösa smittbärare kan finnas.
Smittspridning sker främst via direktkontakt med smittade hästar eller indirekt, via smittad utrustning.
Vid kraftigt lusangrepp på häst ser pälsen ojämn och maläten ut. Hästen drabbas också av klåda och vill ofta klia sig. Löss kan finnas över hela kroppen men ses framförallt på hals och bog. I botten av mankammen kan förekomsten vara riklig.
Löss som drabbar hästar förekommer överallt där det finns hästar. Hästar kan både drabbas av pälsätande löss (Bovicola equi) och blodsugande löss (Haematopinus asini).
Pälsätarlusen (B. equi) är rödbrun och ett par millimeter lång. Blodsugarlusen (H. asini) är gulbrun och cirka tre millimeter lång.
Lössen lägger lusägg, gnetter på hästens hårstrån. Efter ca en och en halv vecka kläcks äggen till nymfer. De tomma äggskalen sitter kvar på hårstråna. Nymfer utvecklas till vuxna löss inom två till fyra veckor. Den vuxna lusen lever cirka två månader. Hela livscykeln sker på hästen.
löss kan ibland upptäckas med blotta ögat.
Lusmedel för häst kan du köpa på apotek och behandla själv.
Rengör också all utrustning och övriga föremål som varit i kontakt med en häst som fått löss i samband med behandlingen för att undvika att andra hästar smittas.
Tvätta all utrustning och föremål som varit i kontakt med hästen, till exempel täcken och borstar. Om korttidsverkande bekämpningsmedel används bör man även tvätta inredningen för att förhindra att hästen blir återsmittad. Det finns också långtidsverkande medel och då är det inte lika noggrant med att tvätta inredningen för då dör de löss som återvänder till den behandlade hästen.